Nej. nej. nej.

Får. absolut. inte. bli. sjuk.

Kämpa. kämpa.

Kämppäralli del 1.


Tävling 1: Vem klarar sig utan att bli elchockad?


Nathalie öser på med Estlands finest, nationalvodkan.



Tävling 2: Vem har fulaste passfotot?



Tredje stoppet: Haralds Inn.


Vackra män.

 


Jag gräver fram gamla citat, del 3.




"Du är som vår pappa, påskharen, jultomten och allt annat som är trevligt."



Ida i tacktalet till vår lärare.
London, 6 november 2009.

Lördagskväll i Jakobstad.

 

 

Fina värdinnan Karolina.


 

Andreas & Sara.



 

 


Jag gick tidigt till bion ifall det skulle råka vara kö.

Jag sa ju att jag var den sista som ser den.

 

 

 

Men det gör inget. Den var bra.


Ikväll:


Alla har sett den utom jag. Jag gillar inte att vara sist.

Ja, jag rekommenderar Zumba.

Ni vet allt det där smörandet på tv-shop om hur roligt Zumba är? Jag är här för att berätta att vartenda ord är sant. Och ni kan tro mig, för jag har försökt mig på varenda motionsform som finns. Några exempel:

Line dance. Hur töntigt som helst.
Redskapsgymnastik. För svårt. Jag slutade eftersom jag inte vågade hjula på bommen.
Street dance. Också för svårt. Jag var nybörjare i fortsättningsgruppen.
Hip-hop. Otroligt irriterande instruktör.
Aerobic. Urtråkigt.

Jag hatade det ena mer än det andra. Zumba däremot älskar jag.

Jag har börjat med att lära mig 26 grundrörelser, basic moves. De har namn som Salsa travel, Reggaeton stomp, Booty circle och Diamond Step. De flesta har jag lyckats få kläm på, men det finns en rörelse - jag tror den heter Shimmy - som jag aldrig i livet kommer att lära mig. Det är tur att jag har gardinerna fördragna varje gång jag kämpar med den.

Jag har hunnit göra tre pass på 1,5 vecka. I dag zumbade jag i 50 minuter. Nu har jag ont i höften som en gammal människa.



Enda minuset är Beto Perez, grundaren av Zumba. Han är den största fjanten jag sett på tv. Han studsar in i bild, ler stort och säger "Aaaah, let's Zummbbaaa". Man dör lite inombords varje gång.


I lekparken med tant Malin.

Den stora och den lite mindre.

 

Den allra minsta.

 

Vem behöver egentligen mer än 0,5 centimeter snö?

 

 



En diskussion på en pub nånstans i London.

På plats:
Jag, Ida och Anka, Richard, James och Angus eller vad man nu heter om man är kille i London. Klockan är cirka 00.00.


We: Are you from Emmerdale?
They: What?
We: Are you from Emmerdale?
They: Eeeeh...Emmerdale is not a real place, it's fictional.
We: Oh really? We thought you might know Jack.
They: Jack is dead.
We: WHAT??
They: Yep. Hate to burst your bubble but it's true.
We: But you look like you could live in Emmerdale.
They: But we are NOT from Emmerdale.
We: Jack lives in Emmerdale.
They: ...Yeah, but he's d-e-a-d. Didn't you see the airplanecrash?
We: We don't watch Emmerdale.
They: WHAT? You've been asking about Emmerdale for the last 20 minutes!
We: Anybody wanna go the Woolpack for a beer?
They: .......

20 seconds later.
We: Where did your friend go?
They: He had to go feed the horses and close up the barn. Cause he's from EMMERDALE.

Smashing!

På BBC.

 

 

Harald mötte sin idol.

 

 

London eye.

 

 

Big Ben.

 

 

Chicksen.

 

 

Full english breakfast. Mmm, fett.

 

 

Jag och Andrea och en Cosmo.

 

 

Jag, Anka, Nathalie & Annika.



London calling no more.


LONDON BABY!

Nu räknar vi inte dagar längre, vi räknar timmar. Och jag har inte packat så mycket som en strumpa ännu. Dessutom har jag en kolumn som ska levereras innan dagen är slut. I could so easily freak out right now.

 


The Clash - London calling



Ja just det. Hit ska vi:


Utekväll som förr.

Kom hem klockan halv fem inatt. Vaknade klockan tre.
Känner mig som en ungdom på 22 igen.


Lite shopping så här inför resan.

Idag unnade jag mig en riktig shoppingdag. Man kan ju inte åka till London om man inte har nånting nytt att ha på sig, det vet ju alla. Men som vanligt borde jag inte få gå omkring på stan utan någon som hjälper mig. Det här kom jag nämligen hem med:

1. Handdesinfektionsmedel. Ett måste när man ska åka till London. (Det är papaplyet också men det glömde jag att köpa.)
2. En adapter. Ska det vara 7,5 A eller 13 A? Vete fan. Tog 13 för säkerhets skull.
3. Kosttillskott i form av järntabletter.
4. En besticklåda.

Jag anställer gärna en personal shopper till nästa gång.

Mitt första misstag var att allra först gå till busstationen och hämta ut mitt paket. Det var inte så stort, så jag tänkte att jag kan gå omkring med det på stan medan jag shoppar. Men jag, mitt dumhuvud, hade ju glömt att det förutom dvd:erna också innehåller hantlar. Min ena axel släpade i marken när jag gick.


Hej ADHD.

Nu ska jag börja julstäda.

Jingle bells, jingle bells...

Så här svårt är det att övertala mig:

Jag är tillbaka hos naprapaten. Han är fixerad vid tanken att sätta plus och minus-elektroder på mig och leda ström genom min kropp. Förra gången sa jag nej.

 

 

- Jag måste erkänna att det fortfarande kliar i fingrarna att pröva strömbehandling på dig.

-Jasså?

- Vi kan testa i en minut istället för två, och om du tycker det är obehagligt säger du till.

- Okej då.

 

 

Det var inte så farligt. Jag somnade nästan. Och resten av behandlingen gick också bra. (Jämfört med förra gången då vi tog ordet smärta till en helt ny nivå.)

 

 



Välkommen till mig. En 24-årig mediastuderande som bloggar om sina små stunder i en etta med havsutsikt. Skulle gärna vilja ha en hund.

RSS 2.0