Livet i radhus

Det pratas handkrämer på Andréas blogg. Sorry, men den där valnötshandkrämen alla rekommenderar funkar inte. I alla fall inte för mig. Som ni vet är jag alltid överjävligt ful mellan december och april. Jag ser ut som Gollums kusin fast med ännu torrare hy. (Och då pratar jag inte bara om händerna. Vänta tills vi börjar diskutera benen.) Dessutom har jag en blå underton (ungefär som mina bilder här nedanför) som inte försvinner förrän i maj. Jag är mitt snyggaste i juni. Sedan bär det av utför igen.

(Ja, och allt det här ska naturligtvis stå i min kontaktannons.)

Jag behärskar inte att fotografera i snö. Så varsågoda, här har ni tio oskarpa bilder som alla är lite blåa i tonen.

Det är sämre tider nu igen. Många av oss behöver kanske en reservplan,
utifall att nånting skulle gå snett.
Jag har hittat nåt. Kolla så förstår ni:

Det görs inga dataspel längre som är lika bra som de vi spelade när vi var små. Ungarna idag vill att allt ska vara perfekt. Och vi nöjde oss med så lite. Själv tyckte jag mest om de här:


1. Hugo
När jag gick i lågstadiet hoppade jag alltid på cykeln klockan 8.30 om jag började 9. Det sista jag gjorde var att titta på Soff-i-Propp där ungarna fick ringa in och spela Hugo med sin knapptelefon. Åh som jag älskade det spelet. Men den här banan med tågen var jag inte speciellt förtjust i.

2. The Lion King
Älska musiken. Älska grafiken.




3. Vinyl - Goddess from Mars.
Vete fan varifrån jag fick det här spelet. Men jag var typ världsbäst på det.

4. Street Gangs på Nintendo.

5. Super Mario på Nintendo.
No words needed. Bästa spelet någonsin. Fortfarande.

1. Pippi Pelikan
"Var alltid rädd att fågeln skulle röra mig, den var så jävla skabbig och trodde jag skulle få likmaskar eller sjukdomar av den, hatade verkligen pelikanjäveln."

"Äh fy fan vad läskig den är...USCH. Var totalt livrädd för den när jag var liten."

2. Ika i rutan
"Dethär programmet skrämde skiten ur mig när jag var yngre. Vet inte varför, det var bara obehagligt."
"Hatade det här programmet när jag var liten, så jävla freaky intro."

3. Skrotnisse och hans vänner
"Otäcka dom dockorna, med ögon som såg så verkliga ut på den små tygdockorna! Drömde mardrömmar om skrottnisses ögon, hahaha.."

4. Lennart Hellsings ABC, Bagaren Bengtsson
"Som en riktigt skruvad feberdröm..."
"Vad fan rökte dom när dom gjorde detta barnprogram?"

Kommentarerna är klippta från Youtube eftersom jag inte hade kunnat säga det bättre själv.

1. De vilda djurens flykt.
Jag älskade det här programmet, trots att människans grymhet ibland ledde till att något av djuren måste sätta livet till. Det var brutalt, ärligt och väldigt, väldigt vackert. Introt kan vara det finaste som någonsin skapats på svenska.

Vi står sida vid sida Vi måste våga, lita på varandra
Finns inga andra
Och även den längsta väg
Måste börja med ett första steg.




2. Barbapapa.
Glada färger, inget våld. Behövde aldrig ligga sömnlös efter ett avsnitt Barbapapa.

3. Skymningssagor.
Så rogivande att titta på staden som snurrar runt, runt....och se, nu kommer Pettsons hus! När kameran zoomade in hans röda stuga visste man att det skulle bli en bra saga.

5. Björnes magasin.
Ännu en typ av barnprogram som ingen kan göra längre. Nej, nu ska barnprogrammen helst vara animerad skit från Japan.

6. Ebba och Didrik.
Det fanns många program av den här typen. Allis med is, Dårfinkar och dönickar....men den här serien var den bästa.

1. Dagens visa.
Gud i himelin, det är så man får ta fram skämskudden när den första ungen sjunger. Men har ni hört vilken låt den andra river av? Lite respekt. Jag gillade aldrig dagens visa, det var bara ett utfyllnadsinslag.

2. Boktipset
Sweet Jesus så tv-hallåan ser ut är min första tanke. Min andra tanke är att jag aldrig var speciellt imponerad av det här programmet heller, men intron är ett sådant som etsat sig fast i minnet och som ännu i dag gör att man mår lätt illa.

3. Från A till Ö. Hedvig och ugglan.
Ugglan häckade på taket och Hedvigs näsa växte när hon ljög. Typ. Jag har för mig att det här programmet inte var någon favorit heller.

4. Tummen
Jag hade helt glömt bort det här programmet ända tills jag råkade hitta det på Youtube. Det här måste utan tvekan vara det konstigaste barnprogrammet någonsin.

5. Joelbitar.
Jag förstod inte det här programmet. Nån unge som kladdar med maten och inte lyssnar. Det känns ju lite hemskt att säga, men han skrämde mig. Och den där låten i början gjorde det ju inte bättre.

6. Brum
Jag gillade introt. Men själva historierna var ju skittråkiga.




7. Leksaksmaskinen Berta.
Bertha, gamla Bertha...
Nej. Nej nej.



Efter att ha sett de här klippen börjar jag undra om det överhuvudtaget fanns några barnprogram som jag gillade. Kommer fram till att det fanns det. Men de ska få ett eget inlägg.
I morgon.

Jag har skrivit min 300:e tweet. Det firar jag med en permanent länk i länklistan nere till vänster.

Noterar att en läsare anlänt från ett ställe som heter Pielavesi. Ligger strax nordväst om Kuopio ser jag på Google maps. Denna besökare hittade mig blogg genom att göra en sökning på mitt fullständiga namn. Det är inte utan att man blir lite fundersam. Och kanske lite rädd.

'

Det här tycker jag är sjukt kul.
Och SOM jag har längtat efter en ursäkt att gnälla över allt som stör MIG. Here goes:

1. När folk inte kan skilja på risk och chans.
"Eftersom du har sjukdom X är det 50% chans att ditt barn också får det."
Nej nej nej nej.

2. När folk inte kan skilja på höga och låga odds.
"Oddsen att jag ska klara uppkörningen är ganska låga."
Ja, värre skulle det väl vara om de var höga?

3. Särskrivningar. Det heter inte tulpan bukett och det heter inte pocket bok.
Och det blir INTE bättre för att man smäller in ett binde-streck.

4. Ordet nog. Jävlar så störd jag kan bli på finlandssvenskars sätt att använda nog.
Nog är inte samma sak som vårt "nooo".

5. När folk medvetet envisas med att blanda ihop du och dig trots att de inser att det är fel.
"Var ni hemma hos du hela kvällen eller?"

6. När folk använder stor bokstav där det inte ska vara stor bokstav.
Typ att man kör längs Riksåttan eller att man ringde till Brandkåren eller att man är född i Juni.

7. När folk använder flera utropstecken eller frågetecken i följd, trots att det de säger inte är speciellt anmärkningsvärt.
Nu ska jag börja med kycklingsalladen!!!!!!! Jaja, vi hör dig.

8. När folk använder sig av "situationstecken."

9. När folk spenderar sin tid hit och dit. Tillbringa heter det.

10. När folk sätter en punkt i slutet av en förkortning.
Speciellt i sms är detta fruktansvärt irriterande eftersom telefonen då sätter in stor bokstav efter punkten. Så här alltså: "Jag tänkte ev. Att jag skulle..."


Själv använder jag gärna ofullständiga meningar. Och jag tycker inte att det är fel att använda finlandismer eftersom finlandssvenskan borde få skilja sig från rikssvenskan. Jag skriver "på kommande" trots att jag vet att det är fel. Jag gråter varje gång jag måste stryka paketbilarna ur Vasabladet och ersätta dem med skåpbilar. Dessutom lär jag mig aldrig skillnaden på före och innan. Så där, nu kan ingen säga att jag bara kritiserar andra.

När ni går in på min blogg, ser ni min header då? För hos mig ser den nämligen ut att ha försvunnit. IGEN. Kollar jag bloggen från min telefon ligger headern kvar. Så berätta, SER NI NÅT?

Börja skriva dagbok. Dålig journalist som aldrig skriver. Det här försöket till blogg räknas inte.
Lämna Facebook. Och helst aldrig komma tillbaka.
Lära mig tycka om klassisk musik. Jag vill kunna säga saker som "Beethovens tredje? Nänä, inte på långa vägar lika bra som nionde."
Åka till Norge. Det har stått ett glas vitt där och väntat på mig rätt länge nu.
Åka nån annanstans. London räknas inte, för den resan bokade jag i december. Men kanske Dublin. Eller Paris.
Sluta äta så överjävligt mycket socker. Seriously.
Läsa allmänbildande böcker. Tar med mig det ouppfyllda löftet från 2011.
Börja spara pengar till USA 2013. Eller 2014, vi får se.
Upptäcka och acceptera nya smaker. Den idén fick jag från mina kollegor. Jag måste lära mig att tycka om nånting som jag i dagsläget avskyr. Det kommer INTE att bli oliver eller skaldjur. Men nåt annat.
Dricka mer vatten. Jag dricker en deciliter vätska per dag ungefär. Det kan inte vara nyttigt i längden.
Sluta se ut som skit. I mean it. Håret ska färgas var tredje månad och nagellacket ska tas bort efter fyra dagar. Dessutom får jag aldrig mer gå och lägga mig utan att tvätta bort sminket.
Unna mig saker. Till exempel ska jag och Emma äta brunch på Astor en gång per månad från och med nu. Hit hör också teater, bio och middagar ute. Det enda dåliga med 2011 var att det var väldigt dött på nöjesavdelningen.
Börja veckohandla. Christines idé. Och inte dum alls.